Jag har tänkt på en grej. 3 gånger i mitt liv, har jag haft världens törst dagen efter fylla. Alltså, nu snackar vi inte "jag är törstig" utan nu snackar vi när "jag tror inte jag har någon vätska alls i min kropp" "jag svimmar av vätskebrist inom en minut" och "det börjar svartna framför mina ögon för jag är så JÄVLA törstig".
Då man gör i princip vad som helst för något drickbart.

Har ni upplevt detta och tänkt på hur tankarna verkligen siktar in sig på något så hårt att man överväger alla möjligheter som finns att ställa detta till rätta?
Det har jag.

En sån dagenefter-dag duggade det, och man går där, ute, bland massa människor och bara känner hur tungan sticker iväg utanför munnen för att få tag på en vattendroppe som släcker törsten liiiiite. När man går på vintern och känner hur man nästan svimmar och överväger starkt alternativet att äta snö för att släcka törsten. 
Alla, verkligen alla, måste känna igen er i detta jag talar om, och har kollat någonstans på något riktigt vidrigt ställe och tänkt "åh, vatten" för att sedan tänka ett steg längre och kommit på att "fan vad vidrig jag är". Som lite på denna bilden här nere. (Dock kanske inte lika grovt, men absolut inte helt omöjligt.)
Men pojkar och flickor, detta är mänskligt.

Om ni aldrig har tänkt(eller gjort) detta, kan jag, genom erfarenhet säga: Då.. DÅ har du aldrig upplevt riktig törst.