En sak jag har tänkt på, är att fan vad man jämför sig själv med alla andra. När man ser ner på någon tänker man "fan vad jag älskar mig själv, tur att det där inte är jag" (ja, detta ska man inte göra men det gör alla någon gång) och när man ser upp på någon tänker man "SÅDÄR VILL JAG OCKSÅ VA, varför är det där inte jag för...?".
Alla har svagheter, vad ska man göra åt det? Inget. Alla måste ha svagheter för att kunna ha bra egenskaper också. Insåg senast igår att, under en het diskussion om storleken på händer(haha nej jag vet inte hur vi kom in på det?!) att varför? Varför blunda? Varför blunda för dåliga saker? Är det ens dåliga saker? I vems ögon är det dåliga saker? Dina egna? Eller de andras?
Dåligt i andras ögon = deras svaghet, inte din.
Dåligt i dina ögon = din svaghet, ta tag i det.
Hur många dagar i sitt liv har man inte mått dåligt över sig själv? Helt sjukt många. Men det är bara att inse hur man vill vara, jobba på det.
Må dåligt är inget man vill. "man måste ha dåliga dagar för att kunna ha bra dagar", javisst, fine. Men att må dåligt över onödiga saker är inget att hållas med.

Så
ändå sitter man på en stol på sin feta röv och bara sitter. Har hört att man bara lever en gång. Så get up and sätt dig längst fram i taxin. Idag är det sol ute, man får ju ändå lite hopp om att istiden kommer försvinna en vacker dag.

Eller är det bara jag som går runt och ler automatiskt HELA tiden idag?

/Scb, har ett hopp om livet igen.